flash in a brain.
min nästan största önskan är att människor skulle haft en bättre förståelseförmåga om mitt knä. för ärligt, så tycker jag det är skitjobbigt att må dåligt över något som andra inte begriper sig på varför. det är så overkligt mycket i livet som påverkas av ett sketet knä. det är sånt man inte skänker en tanke på när man är frisk. fast det borde man inte heller, för det hade ju varit lite orättvist. men det är ändå konstigt, att ingen tanke eller känsla går att beskriva med ord för de människor som själv aldrig varit med om samma , och sen kvittar det vad det handlar om egentligen för det är fan ta mig omöjligt ändå. det tycker jag är orättvist i livet. för jag skulle faktiskt vilja känna mer för människor som mår dåligt över sådana saker som jag själv inte har varit med om. men världen är orättvis av många anledningar.
Kommentarer
Trackback
