ThisIsHowItGoes

eftersom jag va så satans dum & fick för mig att jag skulle sluta med tramadolen så blev de en helvetes natt inatt tills mujjan tvinga ner tablettajävelen i truten på mig. jag trodde jag skulle klara mig utan, men ibland har man visst lite för höga tankar om sig själv. det blev liksom svårt att andas så jag fick panik och jag satt bara bölandes i köket halv tre inatt. men efter morfinet så klara jag nätt å jämnt av att somna.
jag har ändå glömt att berätta om det mest ångestfyllda som hela operationen har lett till. - och det är min bröstpiercing. jag var alltså tvungen att plocka ut den för att kunna bli opererad. så ni tror ju inte att hela jävla hålet växte igen. jo. det är så jag skulle kunna gråta blod alltså. detta är världens RIP. ni fattar inte. den är liksom jag. och lilla dödskallen, auw. jag gråter bara jag tänker tanken på att den är borta. eller ja, jag har ju den, men den sitter ju inte där den ska. så så fort jag har möjlighet ska jag boka ny tid så jag får göra om skiten. men det är ju ändå orättvist på ett sätt tycker jag, eftersom nu måste jag gå och betala en ny piercing och gå igenom hela läkningsprocessen på ett halvår igen bara för att det är förbjudet att ha piercing under operation. sjukt orättvist anser jag.
& nu har Raised Fist släppt nytt album. puss på dom.
& tobbe har fixat bille till amon amarth. woh, dricka öl




såhär ful e inte min. & så hänger min på stav, sjutusen ggr snyggare! men ändå , bara för att illustrera för er lite.